Närmare 7 400 sydsvenska ungdomar i åldern 15-20 år misstänktes förra året för brott. I hela 1 730 fall handlade det om grova sex- och våldsdåd

– Skånska ungdomar är överrepresenterade när det gäller personer mellan 15 -20 år som misstänkts för grova sex- och våldsbrott dvs brott mot person. 991 ungdomar i Skåne misstänktes eller misstänks fortfarande för mord, dråp eller misshandel med dödlig utgång, misshandel, sexualbrott, grovt rån och rån.
– 9,8% av alla Skånes niondeklassare är högbelastade. Det innebär att de har begått 16 brott eller fler.
– Ju grövre brott, desto mer spelar negativa sociala faktorer in. I sammanhanget är invandrarungdomars brottslighet välkänd.

Men självklart på kännt vänsterflum manner är det inte individens ansvar att de hamnar i grov kriminalitet. Det verkar finnas en ständigt växande ström av floskler som sprutar ut hos dessa forskare. Individen måste väl själv kunna ta ansvar för sina handlingar och sedan ta konsekvenserna av sitt handlande.

Men det hänger inte samman med etnicitet eller nationalitet utan med att det är svårt att komma till ett nytt land och bo i svagare områden, gå i de sämsta skolorna och hamna längst ned på stegen. Samtidigt som man kanske bär på traumatiska upplevelser, säger Felipe Estrada.

KvP

I gårdagens G-T kunde man läsa en ledare skriven av Jimmy Frediksson med rubriken ” Felet är alltid någon annans …”.

– Han skriver att i Sverige har vi haft en massflykt från det personliga ansvaret. Detta fenomen började smyga sin in på 70-talet när socialarbetande velournissar och batiktanter med runda glasögon la huvudet på sned och plötsligt ”förstod” stackars ligister och våldsverkare för att de hade haft en taskig barndom.
– Ansvarsflykten har spridit sig som en parasit genom samhällskroppen. Från fattig till rik, från svensk till nysvensk.
– Andra generationens invandrare som begår brott skyller på rasism och att de ändå inte har någon framtid

– Detta är lite av det som denna brottforskare skriver om i KvP, han har tydligen gått i samma skola som de gjorde på 70 -talet.

Men det mest använda sättet att befria sig eller hela grupper från personligt ansvar är att peka på samhällsstrukturen.
Och räcker inte det, så är man motarbetad, eller kränkt. Det sistnämnda, kränkningen, är typiskt mellanmjölkens land. En person som känner sig kränkt äger ett vapen som är oövervinneligt.
Och samhället backar upp genom statliga institutioner som JämO och DO, diskrimineringsombudsmannen.
– I Sverige har alla lärt sig sina rättigheter – men aldrig att någon talar om skyldigheter.

Här slår du verkligen huvudet på spiken Jimmy och sen avslutar han sin ledare med följande meningar:

Jimmy Fredriksson G-T

Annonser